Carolina

Idag åker vi. Alla stressar runt som tokar i huset för att inte glömma bort något. Det enda man hör är det eviga tjatet; Vilma! Har du packat med lakan? ja. Vilma? Du tog en handduk va? ja. Vilma! Kom du ihåg kudden? nej. Spring in och hämta den då! Hela tiden. Men till slut är vi klara och vi bär iväg. I de närmaste 7-8 timmarna kommer jag bara se en massa hus och träd och bilar och ängar när vi svischar förbi på såsom landsvägar eller E4an. Vi börjar närma oss, jag ser Kyrkan och kyrkogården åka förbi och snart skymtar jag en liten gul skylt med röd ram där det står "verkholm >". Vi svänger höger. Nu börjar husen komma fram och efter några hundra meter svänger vi in på en liten liten skogsväg och så stannar pappa bilen. Äntligen! "Nu är vi i Mönsterås igen!" Pappa kollar upp mot den gamla stugan.

Vi tar några väskor och går upp för den lilla backen mot huset. Medans pappa går bakvägen och öppnar står jag och mamma och väntar utanför ingången. Jag kollar ner mot vattnet. Bryggan är i och det lyser på andra sidan vattnet. Nån motorbåt åker förbi. jag sniffar i luften. Den här lukten glömmer jag aldrig. Tillsammans bildar Skog vatten och det gamla huset doften till min sommarstuga. Holken.

"Kommer du Vilma? det finns fler väskor i bilen." Pappa har öppnat och börjar gå ner mot bilen igen. jag kliver in i det lilla köket. Det är väldigt lågt i tak och man får bara plats två vid diskhon och spisen. Precis bredvid dörren är det en brant trappa upp på loftet där fyra sängar står. Jag går upp och ställer min väska vid den sängen jag ska ha. Sen går jag förskiktigt ner igen.  

När Pappa var liten var det hans faster som ägde den lilla stugan som då bara hade kök och loft och utedass. Sen köpte farfar den av henne och byggde en utbyggnad så att vi fick toalett och vardagsrum och uterum. Sen säkert 12 år tillbaka eller mer har pappa och hans systrar varit i stugan på somrarna. För några år sedan byggde farfar ytterligare en stuga så att fler kunde vara här i Mönsterås viken samtidigt. Nu har Pappa och hans syskon tagit över stugan efter Farfar eftersom han börjar bli för gammal säger han.

Varje sommar i juli åker vi hit. Jag mamma och pappa. Eftersom att mina syskon är vuxna kommer dom kanske ner en helg eller så bara. Vattnet är salt och badbart. Men bottnen är inte lika bra. Därför tar vi den lilla motorbåten ut en bit istället och badar.

Att åka till Holken är något som jag ser fram emot varje sommar. Jag trivs här. En cykeltur på mindre än 10 minuter så är man inne i själva mönsterås. Perfekt.

En sommar utan Holken skulle vara en sommar utan.. jaa... utan.. nä det skulle helt enkelt vara fel. För det finns ingen sommar utan Holken.

Skrivet av min syster Vilma på lunarstorm..